En lägesuppdatering och ett farväl...

Satan vad tiden går! Ytterligare 3,5år har gått sen sist jag skrev nåt på den här bloggen. Har egentligen startat en ny blogg, redan för några år sedan faktiskt. Inte för att jag är så särskilt aktiv där heller (jag jobbar på det) men har inte hjärta att ta bort eller ändra den här bloggen fastän ingenting är sig längre likt. Det får vara min tidskapsel det här.
 
Läste igenom några av mina gamla inlägg och min lilla presentation och det är på samma gång roligt men också lite ledsamt att läsa. Roligt är kanske fel ord? Eller nej, tycker faktiskt att jag skrivit rätt roligt så det stämmer ju, men ledsamt är det absolut! Är en svunnen tid man läser om. Många minnen.
 
Konstigt men också lite ledsamt att tänka på vad mycket som hänt sedan sist. Har bla köpt hus och blivit moster sedan sist jag skrev, inte bara en utan två gånger, både husköp och mosterblivande.  Nu i mars köpte jag hus för andra gången i mitt liv. Kanske låter som att jag flyttat men det är samma hus jag köpt så ingen förändring på adressfronten. En hel del skit har runnit genom brunnen sen sist, milt uttryckt. Varit en del tuffa tider, bla gick svärmor tyvärr bort 2016. Hösten 2014 fick mamma bröstcancer och svärmor diagnosen levercancer, till råga på allt fick vi veta det exakt samma dag också. En kan ju gå under för mindre. Och det är exakt vad vi gjorde också. Efter lite över 8år tillsammans gick vi isär jag och Mikael nu hösten 2017.
 
Tufft värre förstås, uppbrott är aldrig kul och även fast det var rätt beslut så har jag svackor och ledsna stunder nån gång ibland. Men no worries snoopers - jag mår bra, mycket bättre än på länge och det är huvudsaken. Trodde bara livet skulle se annorlunda ut vid det här laget och det är det jag kan känna sorg över, men det är som det är och det är okej. 
 
Livet rullar på. Inte riktigt som vanligt men det rullar på. Jobbar på att vara mer spontan av mig och mer öppen för saker så försöker säga ja mer än jag säger nej. Lyckats hyfsat hittills så hoppas det håller i sig. Försöker låta den spralliga sidan i mig komma fram oftare, den finns kvar fastän den legat vilande länge, nästan så att jag trott den försvunnit. Den sidan är lite ovan men I'm getting there. Men jag kommer alltid vara en eftertänksam och försiktig typ också. Sprallig och försiktig, hur går det ihop? Ja, jag är paradoxernas drottning, så det går bara finfint.
 
Den som är lite smart hittar nog åt min andra blogg, det är ju ändå så att en gång en kuf - alltid en kuf, och jag kommer alltid att vara en kuf med en dagbok än om jag inte skriver så mycket. Är man inte smart nog eller inte vågar fråga så är det nog annars ajöken forever snoopers...

Orka rubrik

Jisses, vad lång tid som gått sedan jag skrev här sist! Sjukt egentligen. Mer än tre år har passerat. Att tiden kan gå så fort. Tänka sig, sist jag skrev var jag fortfarande student!

Lite kul att läsa sånt man skrivit för flera år sedan. Ser bla att jag skrivit en liten rad om att jag fått blodad tand för att operera (ursäkta ordvitsen - torr tandläkarhumor) och trodde att jag skulle operera även när jag börjat jobba. Lustigt, för jag nötte på skalpellen senast idag!

Dumt egentligen att jag inte fortsatte skriva efter förra gången. Men men, saker kommer emellan ibland och jag har väl inte haft nån inspiration att skriva. Löjligt det känns att uttrycka sig så, men det är väl ungefär så bra som jag kan och ids beskriva det.

Svårt att släppa att det hunnit gå tre år. Hinner hända en hel del under så många år men vart tar tiden vägen egentligen? Önskar det fanns en knapp jag kunde få trycka på ibland, bara få stanna tiden en liten, liten stund.



Ett år senare...

Länge sedan jag skrev nåt här, över ett år sedan. Nästan så pass att jag glömt bort att jag har den här bloggen.
Skyller på att jag haft mycket att göra och lite intresse av att skriva. Räcker liksom med det man har att skriva på skolan.

Sista inlägget jag skrev var på termin 7 -  en av de mer krävande terminerna på utbildningen. Det är då (och under termin 6) som vi har som mest klinik. Dessutom har vi nåt som kallas stadieexamination då det bedöms om vi ska få fortsätta på termin 8 eller om vi får gå om ett år. Examinationen består av en skriftlig tenta och en bedöming av vår kliniska mognad. Vi får skriva epikriser på alla patienter vi haft så de kan bedöma hur mycket vi hunnit med under året. Utvärderas vi också av våra lärare. När vi skrivit tentan och lämnat in epikriserna och självutvärderingen så kallades vi efter några veckor för nåt de kallar återkoppling. Hade min återkoppling 26/5 om jag kommer ihåg rätt. Fick sitta och vänta utanför några minuter, var ordentligt nervös kan jag säga er! Kollade pulsen medan jag satt där och väntade - hade hela 200 i puls!

Hur som haver klarade jag stadieexaminationen och fick börja på termin 8. Lugn och skön termin jämfört med de två som varit. Nytt för terminen var i alla fall  kirurgi. Vi skulle få lära oss operera ut tänder, ffa visdomständer. Var rätt nervöst kan jag lugnt tala om, när man höll i skalpellen och skulle lägga sitt första snitt. Var nervös de kommande gångerna också förstås, men då hade man fått lite blodad tand ;) Tror definitivt att jag kommer operera när jag kommer ut i arbetslivet. 

Termin 7 var väldigt jobbig kommer jag ihåg, framförallt på slutet då självförtroendet svek och jag tyckte jag ingenting kunde. Tror jag fick ett mindre sammanbrott kring påsk då jag funderade på varför jag inte kunde valt en annan väg att trampa. Allt ansvar tandläkaryrket innebar skrämde och jag undrade varför jag inte kunnat bli sopgubbe istället. Men när jag kom tillbaka till skolan efter hösten för att börja på T8 hade dock ett litet lugn infunnit sig kan man säga. Var som att allt plötsligt fallit på plats. Eller ja, inte allt kanske, men mycket iaf. Klinikpassen blev mycket roligare, även om de varit roliga innan så hängde det oftast med lite ängslan över dem. Tror jag blev mer bekväm med situationen och patientkontakten. Kanske därför jag ibland längtar tillbaka till termin 8, för att man märkte vilken skillnad i självförtroendet det blivit bara under sommaren. Men skulle för allt i världen inte vilja gå om, inte nu när examen är så nära så man nästan kan ta på den!

Nu är det bara ett fåtal dagar kvar på termin 9 och den här terminen har varit helt sjuk! Så mycket att göra på så lite tid. Har skrivit 4 tentor den här terminen på ca två månader! De första tre kom med två veckor emellan och den sista tre veckor efter den tredje. Dessutom har vi skrivit på examensarbete, haft diverse småredovisningar och inte att förglömma, patientarbetet förstås. Har skrivit typ mitt livs viktigaste tenta också den här terminen, ytterligare en så kallad stadieexamination om än inte lika omfattande. Tiden efter den då man gått och väntat på resultatet har inte varit annat än ångestfylld! Kort sagt kan man säga att det var den som stod mellan mig och den tillfälliga legitimationen som jag nu vet att jag får jobba på nu under sommaren. Nå så sjukt vad man gått och oroat sig över den! Undrar med hur många år man förkortat sitt liv genom att gå den här utbildningen egentligen?

Snart fyller jag 25 år också! Tiden springer verkligen iväg. Tycker nyss jag fyllde 23 och träffade min älskade Mikael och nu har vi snart varit tillsammans i två år. Ja, det sägs att tiden går fort när man har roligt och nu stundar det sista sommarlovet ever som också är det längsta någonsin, hur fort kommer inte det att gå?



Jaja, nu har jag svamlat på länge nog. Vi ses, om inte förr så i alla fall senare...



Time-wasting

Hej snoopers,

Behöver fördriva tid. Eller ja, har ju annat jag borde fördriva tiden med. Städa, diska, PLUGGA till exempel. Men nej, orkar inte ta tag i det just nu. Egentligen kanske man ska säga att jag behöver skingra tankarna, tömma hjärnan, fokusera på annat. Fast det är väl mer av ett försök att inte gräva ner mig i min egen självömkan om jag ska vara helt ärlig. Går väl sisådär med det sistnämnda, if truth be told.

Var Doktoranddagen idag. Nå så sjukt vad jag inte ville vara där. Ville bara hem, fast ändå inte. Finns inget att komma hem till längre, bara en ostädad lägenhet. Tur att det snart är fredag och helg igen. Skönt med en mjukstart; om man ser logiskt på saken är det egentligen bara torsdag man behöver ta sig igenom. Men vad bryr sig väl lillhjärtat om logik? Känns ändå extremt jobbigt just nu då man vet att det är såhär det kommer att se ut ett tag framöver.

Nu har jag fått huvudvärk på köpet!

Ajöken snoopers! Ska sova bort lite tid nu så helgen kommer fortare...



Well the sky could be blue
Could be grey
Without you I'm just miles away

                Well, the sky could be blue
                I don't mind
               Without you it's a waste of time


'Pour me a heavy dose of atmosphere'

Tentaplugg som måste göras och här sitter jag och skriver ihop nåt helt onödigt bara för att jag inte har ro att plugga. 

Har en olustkänsla gnagande i magen, en tryckande känsla i bröstet. Varför vet jag inte riktigt. En kombination av saker kanske. Rädsla för omtenta, journalskrivande som måste göras, provfyllning som måste hinnas med, folk som måste ringas, oro för nästa termin, julklappar som måste inhandlas och förhoppningar som inte riktigt slår in. Ja, det är nog en kombination av lite smått och gott skulle jag tro.

Sist jag skrev var nog i oktober nån gång om jag inte missminner mig. Inte så högt prioriterat att skriva här direkt, men det är det väl ingen som missat. Varför jag satte mig här nu, ja säg det. Behöver väl avleda tankarna lite, eller kanske försöka reda upp lite bland dem kanske. Få ner lite på papper så att säga, så kanske man får nån ordning i huvudknoppen.

Som det verkar nu, blir det inte riktigt som jag hoppats efter nyår. Typiskt! Förstod väl att det skulle bli så, men optimisten i mig har inte riktigt velat tro det. Fastän man är halvt inställd på att det inte blir riktigt som man tänkt sig ibland, verkar lilla hjärtat aldrig ha vett att hänga med förnuftet/förståndet upp på tåget. Men det är väl så det funkar med matters of the heart; går inte att låta bli att hoppas. Visst, funkar att ha det som vi har det nu även efter nyår, men det är klart det tar på att sakna nån så mycket hela tiden.

Längtar nåt så fruktansvärt till jullovet är här, eller iaf tills nu på torsdag och sista tentan för året är skriven!



Ajöken snoopers, återkommer nån gång, nån dag. 

"The stars lean down to kiss you
And I lie awake and miss you
Pour me a heavy dose of atmosphere
'Cause I'll doze off safe and soundly
But I'll miss your arms around me
I'd send a postcard to you dear
'Cause I wish you were here

                          I'll watch the night turn light blue
                          But it's not the same without you
                          Because it takes two to whisper quietly
                          The silence isn't so bad
                          Till I look at my hands and feel sad
                          'Cause the spaces between my fingers
                          Are right where yours fit perfectly"

Strawberry Swing

  

   

                                                                      ... mycket bra låt!

Dog Days

Tänk att man kan sakna nån så mycket. Och det konstant. Sjukt!

                       ... Men imorgon är det fredag, då behöver jag inte sakna mer.

reminiscence

... Sex stora små ord i mitt öra.
    Vackraste meningen jag nånsin fått höra...


Tänka sig att det gått precis två månader sedan dess. Vissa saker kan man bara inte glömma ens om man försökte, som när en skitdag blir sådär äckligt perfekt och man kan inte annat än le åt hur puttinuttigt lycklig man är...


Hurricane

Dagens braiga låt...


     


Tisdag

Oj, long time no see! Nästan två månader sedan sist, men tiden går fort när man har roligt som man brukar säga.
Livet knallar på, har hunnit med en del under de här två månaderna. Förvånansvärt vad tiden går snabbt ändå, tyckte det var nyss man började höstterminen igen. Har haft en del patienter nu, hunnit laga ännu en tand och på torsdag är det dags igen. En dugga har vi gjort bort också. Klarade mig även denna gång så då är en sak ur världen iaf.

Det är många bollar i luften nu. Mycket man måste hålla koll på. Patienter och klinikpass, journaler som måste skrivas, signaturer man måste få, tidböcker man måste fylla, invisningar och fallpresentationer att förbereda. Och så är det ju slut-tentamen i KOF om bara några veckor. Får ont i magen bara jag tänker på den, känner mig allvarligt talat rädd. Första omtentan kan vara ett faktum. Måste få tummen ur och ordna upp tillvaron mer!

Tror jag är lite stressad. Lite oroad över hur jag ska hinna med allt, känner det gnaga i magen ibland. Men men, det brukar lösa sig. Hoppas på att finna lite undangömd disciplin nånstans djupt inne i mig själv. Aja, vi får väl se hur det går med den saken. Brukar kunna ta mig i kragen när det väl gäller. Ska bara försöka få tag på den där rackarns kragen i tid.

Förut hade man helgerna man kunde ta igen allt det man inte orkat plugga under veckorna, men nu har man trevligare saker för sig på veckosluten. Inte gärna man offrar det för plugget. Lite utav kvalitetstid då ju, fastän man kanske inte gör så mycket.




...Oh, well, I'll look at you and say: “It’s the happiest that I’ve ever been”
And I’ll say: “I no longer feel I have to be James Dean”
And you say: “Yeah, and I feel pretty happy too,
and I’m always pretty happy when I’m just kicking back with you”...

Life is life...

... och ibland är livet bättre än bra! Mycket bättre än bra!

Hmm...

Har haft en, ja, jag vet inte... bra skithelg? Ja, så kanske man kan kalla den. En bra skithelg! En del crap och en del fint. En del jättefint och en del riktigt crappy, men men. Ibland måste det bli lite crap. Lite skit gör det fina finare antar jag.

Ja, vi säger så. Lite skit förgyller livet...
 


Kubbyra!

Yes, nu är det dags för kubbyran snart, 10000 here we come! Näe, men allvarligt, en fjärdedel av tio tusen skulle inte sitta helt fel just nu. Känner mig rätt fattig :P

Aja, wish me luck snoopers! I'm gonna need it!

Orka skriva rubrik!

Herre min je, vad länge sedan sist jag skrev! Var ju ett bra tag sedan det var maj. Att blogga ligger inte särskilt högt på prioriteringslistan om man säger så. Varken då eller nu, men allrahelst nu. Har rätt mycket annat för mig. Typ som att jobba och umgås med såna jag tycker om och sånt tar ju tid.

Men just idag har jag ont i huvudet så då bjuder jag på ett inlägg. Satans huvudvärk förresten. Har sovit en stund på soffan men det hjälpte inte och inte ids jag ta några tabletter heller. Men snart måste jag nog bända loss röven från stolen och leta rätt på ett par, för värken verkar inte vilja släppa!

Ja, kära snoopers, ni undrar nog vad jag haft för mig hittills i sommar. Det är rätt mycket faktiskt. För mycket för att jag ska orka skriva allt med den här huvudvärken dunkandes, men det är bara trevligheter även om jag jobbat rätt mycket. Ibland är det faktiskt rätt trevligt att jobba också.


...

Åh nu börjar man bli lite varm i kläderna :) Var inte alls så farligt att ha patienter. Har hunnit med två egna samt ett antal då jag varit med och assisterat. Imorgon kommer min tredje och då är det mitt första parod-pass, blir nog intressant. Största problemet är egentligen att hinna med allt pappersarbete, men tänkte sitta kvar imorgon efter skolan och fixa det om jag orkar. Annars får det bli på måndag.

Känner att mina senaste inlägg inte varit särskilt skojiga. Läste gamla inlägg för några veckor sedan och om man får säga det själv, så skrev jag ganska lustiga sådana, men now, not so much. Beror nog på att det är så mycket annat man har att tänka på, patienter, journaler, kliniska examinationer.

Men snart är det sommar! Men ni kan nog räkna med att det inte blir särskilt mycket skrivet då heller :P Ska typ jobba hela sommaren, vet inte riktigt hur det gick till men det blir ungefär en 9 veckors jobb, 10 om jag inte står på mig :P Jävligt drygt då man bara har tolv veckors ledighet. Kommer nog tillbaka till skolan lika slutkörd som då jag lämnade den!

Långledigt till helgen! Iofs är det typ alltid långledigt för min grupp. Är ju ledig på måndagar, men den här veckan blir det hela fem dagar helg. You gotta love klämdagar! Hoppas det blir fint väder.

Aja, ajöken snoopers! Dags att börja städa upp oredan som råder i lägenheten...

Svammel-Fia

Gud, vilket svammel jag åstadkom igår. Knappt jag själv förstår vad som skrivits. Känns bara lite jobbigt att man ska ha patient imorgon. Tycker inte att jag har nån koll på vad som ska göras, vad man ska titta efter, fråga efter osv. Har ju läst så ofantligt många kurser de senaste åren, nåt borde ju ha fastnat. Men det känns inte som så.

Har ju haft patienter förut på röntgen och nu den här terminen på KOF, så helt främmande med patienter är det inte. Iofs var vi två om patienten på KOF. Nu är det jag och bara jag som är ansvarig för patienten, vilket känns rätt ordentligt i maggropen kan jag säga. Men samtidigt känner jag mig lugn på ett konstigt vis, är jag bara mitt vanliga, lugna jag borde det gå bra. Eller så går allt åt fanders.

Kanske får the patient from hell, som hatar mig och alla dumma frågor jag ställer. Kanske blir dumförklarad av lärarna och kickad av programmet :P Näe, skulle nog behöva tabba mig rätt ordentligt innan det blir fallet. Skulle det visa sig att patienten har nåt emot mig - too bad, bara att bita i det sura äpplet och jobba på. Man kan inte vara omtyckt av alla.

Tror jag hanterar sånt mycket bättre nu för tiden. Bryr mig inte nå särskilt om vad folk tycker om mig. Jo, lite grann gör man ju såklart, vill ju helst vara omtyckt, går inte att komma ifrån. Men inte alls lika mycket som förut. Känns bra, visar på en viss mognad kanske. Eller kanske jag påbörjat nån form av regression till en ålder då man var helt obrydd om sin omgivning?

Whatever it is, redo eller ej - imorgon kl 8.15 smäller det!

Ich habe Angst

Känner mig inte riktigt som mig själv just nu. Eller jo, det kanske jag visst gör? Är precis som jag brukar när jag känner mig som jag gör nu. Eller, det kanske jag inte gör? Känner mig inte såhär särskilt ofta. Eller det kanske jag gör? Vad vet jag? Inte mycket! Tror inte jag gillar den här sidan av mig, inte alls. Eller kanske lite? Ja, lite...delvis iallafall. Den sida som inte är så vek och mEssed up åtminstone. Den hårda sidan!

Gillar min nyfunna disciplin, vart kom den ifrån förresten? Men känner mig inte som mitt gamla jag riktigt. Kanske bra att jag inte gör det också. Är jag inte ett lite bättre jag nu för tiden? 

Känner mig konstig, slightly off liksom. Lite i obalans, men balanserad ändå. Lite ångestfylld, just i detta nu iallafall. Eller, kanske mer eller mindre alltjämt? Hade det varit fint väder ute hade jag kunnat gå bort ångesten kanske, men nu är det inte fint. Så jag tvättar istället...

Men jag mår bra, tro inget annat. Tror jag gillar "ångesten" lite egentligen. Keeps me on my toes så att säga...

"Hej, det här är Kristina från Tandläkarhögskolan..."

Hoho, hörreni! Nu har Tina fått kvittera ut sina första patienter. Läskigt!

Kollat journaler och kallat patienter till besök är vad man ägnat eftermiddagen åt. Uppenbarligen måste jag ha klarat båda delarna av tentan vi skrev i onsdags. Annars hade man väl inte fått kvittera ut nån patient? Vore jävligt taskigt annars iallafall, då min första, alldeles egna patient är bokad till på tisdag.

Nu är det färdiglekt, dags att skolas in i sin framtida yrkesroll antar jag. Först på dagordningen är att vänja mig av med att säga oj var och varannan minut. Inte det mest betryggande ordet kanske?! Men old habits die hard!

Huvaligen, nu förväntas man kunna det man läst hittintills. Blir nog böckerna och jag i helgen. Vill ju inte verka som nå fån på tisdag.

Aja, dags att städa lite. Mama och Papa kommer ju imorgon. Är det inte städat lär mamma vara på mig som en ja, jag vet inte vad.


Håhå jaja

Jag har lite ont i fötterna, början till blåsor tror jag :P Har varit ute och gått i typ 2 timmar. Gick först till flygplatsen via Carlshöjd sen bort till sjukhuset och sen hem igen. Blev lite kallt på slutet, kanske inte var den smartaste idén att gå i bara t-shirt utan att ta med sig en jacka eller tröja, men aja. Är huvudet dumt så får kroppen lida!

Hade en riktigt trevlig men lugn valborgsmässoafton. Grillade med några vänner här på Carlshem, jävligt gott faktiskt fast köttet blev rätt segt.  Sen iväg till campus mätt och glad, för att kolla läget och brasan.

Hade bakat chokladtårta med tryffel, blir alltid lika smaskig! Men den här gången använde jag glutenfritt mjöl och då blir den inte riktigt lika god som med vanligt.

Näe ska titta färdigt på Simpsons, bara några få minuter kvar nu ju.

Adios snoopers!

... it's just a spring clean for the May Queen

Hoho. nu var det tio dagar sedan sist jag skrev. Är rätt dålig på det här med att blogga märker jag, har helt enkelt inte tid. Skrev tenta i onsdags och nästa tenta är redan den 6:e maj så det är ingen nåd. Börjar bli van med att ha tenta varannan vecka, no biggie längre.

Har varit oförskämt pigg de senaste dagarna, vette tusan var energin kommer ifrån. Kom upp ur sängen halv tio igår, trots att jag la mig runt fyra i fredagsnatt. Hela lördagen gick i städningens tecken. Har städat idag också då jag inte hann med allt igår. Praktiskt taget allt har jag torkat av, tvättat fönstrena i vardagsrummet har jag gjort, dammsugit varje liten vrå, till och med sängen dammsögs. Bytt sängkläder, dammsugit soffan och vänt på dynorna. Dammat av tavlorna, Skulle kunna rabbla upp hur mycket som helst.

Håller på att tvätta kläder för tillfället. Hinner inte tvätta allt idag så jag har en tid bokad imorgon också, är ju ledig så då ska dagen utnyttjas till fullo. Far nog över med dammsugaren efter att jag tvättat färdigt, sen så är det fucking spotless i min lägenhet! Känns jävligt bra, var ett tag sedan det var så här rent.

Hunnit vara ute i det fina vädret har jag också, helt marvellous väder ute dag ju! Hela helgen har varit fin, me like! Har knappt tittat åt tv:n. Tror det är det fina vädret, våren och att sommaren snart är här som gör att jag blivit så energisk.

Näe off to the laundry room...

Later snoopers!

Tidigare inlägg