en kufs dagbok

Satan vad tiden går! Ytterligare 3,5år har gått sen sist jag skrev nåt på den här bloggen. Har egentligen startat en ny blogg, redan för några år sedan faktiskt. Inte för att jag är så särskilt aktiv där heller (jag jobbar på det) men har inte hjärta att ta bort eller ändra den här bloggen fastän ingenting är sig längre likt. Det får vara min tidskapsel det här.

 

Läste igenom några av mina gamla inlägg och min lilla presentation och det är på samma gång roligt men också lite ledsamt att läsa. Roligt är kanske fel ord? Eller nej, tycker faktiskt att jag skrivit rätt roligt så det stämmer ju, men ledsamt är det absolut! Är en svunnen tid man läser om. Många minnen.

 

Konstigt men också lite ledsamt att tänka på vad mycket som hänt sedan sist. Har bla köpt hus och blivit moster sedan sist jag skrev, inte bara en utan två gånger, både husköp och mosterblivande.  Nu i mars köpte jag hus för andra gången i mitt liv. Kanske låter som att jag flyttat men det är samma hus jag köpt så ingen förändring på adressfronten. En hel del skit har runnit genom brunnen sen sist, milt uttryckt. Varit en del tuffa tider, bla gick svärmor tyvärr bort 2016. Hösten 2014 fick mamma bröstcancer och svärmor diagnosen levercancer, till råga på allt fick vi veta det exakt samma dag också. En kan ju gå under för mindre. Och det är exakt vad vi gjorde också. Efter lite över 8år tillsammans gick vi isär jag och Mikael nu hösten 2017.

 

Tufft värre förstås, uppbrott är aldrig kul och även fast det var rätt beslut så har jag svackor och ledsna stunder nån gång ibland. Men no worries snoopers - jag mår bra, mycket bättre än på länge och det är huvudsaken. Trodde bara livet skulle se annorlunda ut vid det här laget och det är det jag kan känna sorg över, men det är som det är och det är okej. 

 

Livet rullar på. Inte riktigt som vanligt men det rullar på. Jobbar på att vara mer spontan av mig och mer öppen för saker så försöker säga ja mer än jag säger nej. Lyckats hyfsat hittills så hoppas det håller i sig. Försöker låta den spralliga sidan i mig komma fram oftare, den finns kvar fastän den legat vilande länge, nästan så att jag trott den försvunnit. Den sidan är lite ovan men I'm getting there. Men jag kommer alltid vara en eftertänksam och försiktig typ också. Sprallig och försiktig, hur går det ihop? Ja, jag är paradoxernas drottning, så det går bara finfint.

 

Den som är lite smart hittar nog åt min andra blogg, det är ju ändå så att en gång en kuf - alltid en kuf, och jag kommer alltid att vara en kuf med en dagbok än om jag inte skriver så mycket. Är man inte smart nog eller inte vågar fråga så är det nog annars ajöken forever snoopers...